Ge mig ett öra som ropen kan höra ...

Söndagmorgon i Batey Palavé och de ljud som omger mig är råmande kor, klapprande hästhovar, galande tuppar, kacklande höns, en och annan motorcykel, vibrerande basljud från musiken i en bil en bit bort, två ivrigt samtalande män vid kohagens grind, några stojande barn som med plastdunkar ger sig ut till korna i hagen för att hämta mjölk, en och annan dramatisk morgonsammandrabbning mellan hundarna som håller sina revir under kontroll … en mångfald av konstanta vardagsljud men ändå så tyst och fridfullt.

Igår hade vi läkarmottagning.

Några av dem som väntade på sin tur hos doktorn.

Tre läkare tar emot patienter.

Då var doktor Dory och hennes kollega Ulina här tillsammans med den yngre nyutexaminerade läkaren … minns tyvärr inte namnet nu. Många sökte hjälp och några av patienterna fick omgående medicinering då blodtrycket var på tok för högt. Bland de olika orsaker läkarna konsulterades för kan nämnas gallbesvär, en skadad fot, en bruten fot, graviditeter, mångas behov av blodtrycksmediciner och hjärtmediciner etc.

Vi hade också kärt besök av vår broder och vän Isaias Rodriguez, som senare i kvällens väckelsemöte ute på gården var med och framförde en hälsning till alla de församlade. Doktor Ulina vittnade så enkelt och gripande om hur ”Jesus måste komma snart, det inser vi ju genom allt som sker omkring oss”. Och Dory höll en väckande och inspirerande appell med Jesu snara tillkommelse som fokus!

Så mitt i mötet stiger likasom ett högt ljudande jubelrop upp från hela närområdet, och jag tror från hela Palavé, ja från hela stan och hela landet … då ett av de stora och av folket högt älskade baseballagen vann en viktig match i direktsändning!

Baseball är Sporten här! Vi gav några barn fotbollar att sparka på för ett tag sedan, men det blev baseballmatch med fotbollar ute på gatan! En härlig syn! På bilarna viftar vimplar i favoritlagets färg och alla, i alla åldrar har full koll på sitt lag. Häromkvällen omvandlades gatan utanför vår grind till ett ”utegym”. En hel grupp unga män samlades och hade träning i mörkret … och det var armarna som fick mycket fokus; viktigt att med kraft kunna både slå och kasta bollen. Energi, allvar och målstyrning läggs ner i träningen, med drömmen om ett välbetalt proffskontrakt i framtiden.

När jag ser denna hängivenhet applicerar jag den på det kristna livet; att ha ett framtidshopp som är värt att satsa på, allt för att vinna segerkransen. Det är nåd att få vara med i tjänande och arbete, och vi är så tacksamma för förebedjande grovarbetare och glada givare. Det ger livet mening och innehåll, och det ger tro och övertygelse nödvändigt utlopp och trovärdighet i en värld så full av mörker och lidande människor.

Utbud för alla sinnen öser verkligen in över oss varhelst vi är – och sångstrofen blir så levande i mötet med alla dessa behovets människor vi har omkring oss här i Palavé, ”Ge mig ett öra som ropen kan höra”. Vi behöver Guds hjälp dagligen och stundligen att kunna urskilja ”ropen”, nödropen, individens SOS, för att som församlingens utsträckta hand trovärdigt komma människor till hjälp med det glada budskapet i ord och gärning. En mamma bad idag med nedsjunken blick om hjälp för att slippa behöva ge sig ut på gatan och be om mat till barnen, en ung gravid flicka behövde kunna köpa järntabletter, en kvinna kom förbi på morgonen och bad om hjälp att kunna köpa blod till sitt barn som ligger på sjukhus, en kvinna överlämnade ett brev med en bön om hjälp att förbättra det ruckel till bostad hon har ... Så ser vår vardag ut, och vi sträcker ut vår hand så långt vi kan. Ett utgivande liv med Jesu sinnelag som förbild; ett förkroppsligat evangelium, det är min bön. 

Och snart, får vi höra en ärkeängels röst och en Guds basun, och då ska Herren själv komma ned från himlen. Ja Jesus kommer - det får vi se fram emot och trösta varandra med! Maranata!

/Karin Vidén