Jesus - livets bröd

Flodens nivå har nu stigit märkbart efter flera dygn av ihärdigt regnande. Jag ser den här hemifrån brun av lera, forsa fram i sitt lopp. Batey Palavé, samhället vi bor i är mer eller mindre omringat av floden Manoguayabo, en del av den mäktiga Hainafloden.

Söndagmorgon här nu och luften är stilla och likasom hämtar andan inför nästa oväder som är på ingång. Morgontupparna låter sig ljudligt höras, hundarna springer omkring och märker sina revir som vanligt varje morgon, och alltid är det någon av dem som irriterar övriga genom att ge sig in på ”förbjudet” område … och då är ett råbarkat slagsmål ett faktum.

I kohagen strax intill missionscentret reser sig nu korna stapplande en efter en ur gräset efter nattens vila. Vid kraftiga regn, som nu, släpps de inte fria som annars eftersom flodens vatten och framfart utgör en fara för dem. En och annan häst kommer makfullt klapprande utefter gatan, och så även en del kor som inte hann hem igårkväll. Igår ja, vid gryningen, kom en kossa snabbt gående på gatan och rååmade storligen och visade med hela sitt uppförande hur hon ville in i hagen. Hennes annorlunda beteende fick mig att stanna till för att se hur det skulle sluta. Hon råmade ”irriterat” och gick oroligt fram och tillbaka här utanför min dörr … och så helt plötsligt tog hon fart och gick med snabba bestämda steg rakt in i grinden till kohagen som gav vika, och hon kom igenom. DÅ kommer en kalv skuttande fram från ett buskage i hagen och kilar direkt fram till sin mor för att dia … länge! En gripande syn, som också påminde mig om vilken oerhörd kraft som sätts i rörelse då ett barn är hungrigt. Då forceras barriärer och hinder, för födan och det livsnödvändiga ska fram till ett behövande barn.

Mellan skyfallen igår var det också dags för barnmöte.

Det kom ca 20 barn och Esther ledde dem i sång, undervisning och pysslande. Och några timmar senare var det dags för väckelsemöte, och många var de som trotsade regnet och kom skyndande mellan skurarna. Det var flera som hade korta hälsningar de ville dela med sig av, och flera ville sjunga. En av dem var Nena 12 år. Hon vittnade också om hur en händelse i vardagen talat till henne: ”Min mamma hade lagat mat men jag ville inte ha mat just då utan sa att min lillebror fick äta också den, och det gjorde han. Men så blev det eftermiddag och jag kände hur hungrig jag började bli, men då fanns inte min mat kvar längre. Då tänkte jag på detta som handlar om Jesu tillkommelse. Det gäller att vara beredd då det sker, och inte i vardagen tänka att `nej just nu bryr jag mig inte om det`, som jag gjorde då det fanns mat till mig, för sedan var det försent. Snart kommer Jesus och alla vi som är här måste se till att vi är redo!”

Tiden går fort och snart är det jul! Redan har två av våra ungdomsgrupper, där Nena är elev i en av dem, haft sin avslutning för terminen, och återstår nu två barnmötesfester och en avslutningsfest för de äldsta ungdomarna.

Missionen hemma och borta är livsavgörande då det handlar om att ge mat till den hungrige både andligt och lekamligt! Många är de familjer och ensamstående vi hoppas kunna ge en matkasse som en uppmuntran och julhälsning, och många är de som behöver lindring och värme genom Ordets förkunnelse och gemenskap. Inför budskapet om Jesu födelse får vi förminskas och bli som barn så att vi inte förlorar storheten i det enkla, då Gud gav oss sin älskade Son Jesus Kristus:

Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: ”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Och denne Frälsare sa om sig själv: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta" (Joh 6:35). 

/Karin Vidén