efter flera dygn av ihärdigt regnande. Jag ser den här hemifrån
brun av lera, forsa fram i sitt lopp. Batey Palavé, samhället vi
bor i är mer eller mindre omringat av floden Manoguayabo, en del av
den mäktiga Hainafloden.
stilla och likasom hämtar andan inför nästa oväder som är på
ingång. Morgontupparna låter sig ljudligt höras, hundarna springer omkring
och märker sina revir som vanligt varje morgon, och alltid är det
någon av dem som irriterar övriga genom att ge sig in på
”förbjudet” område … och då är ett råbarkat slagsmål ett faktum.
I kohagen strax intill missionscentret reser sig nu korna stapplande en efter en ur gräset efter nattens vila. Vid
kraftiga regn, som nu, släpps de inte fria som annars eftersom
flodens vatten och framfart utgör en fara för dem. En och annan
häst kommer makfullt klapprande utefter gatan, och så även en del
kor som inte hann hem igårkväll. Igår ja, vid gryningen, kom en kossa snabbt gående på gatan och
rååmade storligen och visade med hela sitt uppförande hur hon
ville in i hagen. Hennes annorlunda beteende fick mig att stanna till
för att se hur det skulle sluta. Hon råmade ”irriterat” och
gick oroligt fram och tillbaka här utanför min dörr … och så helt plötsligt tog hon
fart och gick med snabba bestämda steg rakt in i grinden till kohagen som gav
vika, och hon kom igenom. DÅ kommer en kalv skuttande fram från ett
buskage i hagen och kilar direkt fram till sin mor för att dia …
länge! En gripande syn, som också påminde mig om vilken oerhörd
kraft som sätts i rörelse då ett barn är hungrigt. Då forceras
barriärer och hinder, för födan och det livsnödvändiga ska fram
till ett behövande barn.
barnmöte.
Det kom ca 20 barn och Esther ledde dem i sång,
undervisning och pysslande. Och några timmar senare var det dags för
väckelsemöte, och många var de som trotsade regnet och kom
skyndande mellan skurarna. Det var flera som hade korta hälsningar
de ville dela med sig av, och flera ville sjunga. En av dem var Nena
12 år. Hon vittnade också om hur en händelse i vardagen talat till
henne: ”Min mamma hade lagat mat men jag ville inte ha mat just då
utan sa att min lillebror fick äta också den, och det gjorde han.
Men så blev det eftermiddag och jag kände hur hungrig jag började
bli, men då fanns inte min mat kvar längre. Då tänkte jag på
detta som handlar om Jesu tillkommelse. Det gäller att vara beredd
då det sker, och inte i vardagen tänka att `nej just nu bryr jag
mig inte om det`, som jag gjorde då det fanns mat till mig, för
sedan var det försent. Snart kommer Jesus och alla vi som är här
måste se till att vi är redo!”
har två av våra ungdomsgrupper, där Nena är elev i en av dem,
haft sin avslutning för terminen, och återstår nu två
barnmötesfester och en avslutningsfest för de äldsta ungdomarna.
hemma och borta är livsavgörande då det handlar om att ge mat till
den hungrige både andligt och lekamligt! Många är de familjer och
ensamstående vi hoppas kunna ge en matkasse som en uppmuntran och
julhälsning, och många är de som behöver lindring och värme
genom Ordets förkunnelse och gemenskap. Inför budskapet om Jesu
födelse får vi förminskas och bli som barn så att vi inte
förlorar storheten i det enkla, då Gud gav oss sin älskade Son
Jesus Kristus:
det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett
påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den
första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var
landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till
sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef;
och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden
Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i
Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin
trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att
tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin
förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det
fanns icke rum för dem i härbärget. I samma nejd voro då
några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin
hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens
härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men
ängeln sade till dem: ”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar
eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag
har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är
Messias, Herren.
denne Frälsare sa om sig själv: “Jag är livets bröd. Den som
kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig,
han skall aldrig törsta” (Joh 6:35).
/Karin Vidén