Regn!

Den tropiska morgonen är speciell efter två dygn av skyfall med kopiösa vattenmängder. Fortfarande mörkt i skrivande stund. Grodor har fått nytt liv och kväkandet är öronbedövande därute i kohagen. När regnet igårkväll forsade ned över oss tog ett antal grodor sin tillflykt inomhus. En landade på äldsta dottern som ogillade detta i allra högsta grad(!), medan ännu en kom farande mitt framför näsan på mig från ett något öppet persiennfönster.

Plasssk! i golvet och sedan direkt in på kontoret; där stackaren förmodligen är kvar …

Läste förra veckan om vattnets kretslopp tillsammans med ett av barnbarnen i årskurs två, och vi fick erfara lärobokens kretsloppsbild konkret i vår egen verklighet. Den tropiska sommarhettan, fukten i luften i flera veckor, bildandet av molnen där bortom bergen. Den allt tyngre och tyngre kompakta värmen som känns som ett lock lagts över tillvaron, molnen mörknar, blir svarta och så brakar det loss! Skyfall i typ två dygn! När det idag ljusnar kan vi se resultatet, med översvämmad flod nere i dalgången, och allteftersom kommer media att rapportera från skilda platser i landet om förödelse och hemlösa på grund av översvämmade hus ... och förmodligen även bortspolade hus! Prognosen säger att regnen här i Stora Antillerna ska fortsätta ännu några dygn …

Jerry då? Ännu en namngiven orkan ute till havs. Svängde av norrut och är just nu ingen fara för landet. Däremot berörs de nordligaste öarna i Små Antillerna av Jerry.

Alltsedan jag kom till landet för två månader sedan har vattenbristen varit ett stort problem; även för oss. Allt vatten måste vi köpa. När tillgången är riklig fylls vår cistern kontinuerligt från en granne som har egen borrad brunn. Men nu ringer vi till en firma som levererar vatten med tankbil.

Men de flesta har ingen cistern ens, utan är beroende av att finna vatten för dagens behov.

Många går ner till floden för att bada, vilket i sig är riskfyllt. Varma heta dagar protesterar människor i skilda samhällen i landet eftersom de inget vatten har. Media är där; skickar ut rapporter i nyheterna -  men inte mycket händer eftersom bristen är påtaglig och ett antal stora akvedukter är satta ur funktion.

Jag samlar vatten!

När så regnen kommer händer saker: barn och ungdomar rusar ut och badar på gatorna i de vattenmassor som direkt bildas. (Önskar jag kunde fota, men vill inte utsätta mobilen för risker ute i ösregnet.) De ”simmar” omkring på gatan i det bakteriefyllda vattnet som blandats upp med ko-mockor och massor av annan smuts. De hittar snabbt de tak där det forsar mest ifrån och där tvålar man in sig, och schamponerar sig alltmedan regnet öser ner.

Drar mig till minnes en händelse för ganska precis sex år sedan då jag här i Palavé hade en förskolegrupp på dagarna. Citerar min egen blogg: Det regnar och vi pratar i förskolans samling idag om vad regnet är bra för. 

-Man samlar det i tunnor! -Man kan duscha! De första spontana svaren visade sig vara just av den praktiska karaktären som barnen vet är det som vatten är bra för. Mitt eget svar som jag ju ville få fram en dag som denna då rotblötan är ett faktum, var ju att växterna, naturen, får vatten.

Jo de höll ju med om detta och vi pratade om hur växternas rötter suger upp regnvattnet som sjunker ned i jorden. Vi ritade och målade träd med rötter, och färgglada paraplyer blev det också, och hade riktigt trevligt med regnet ösande utanför oss.

Så var det dags för fria lekar då det ofta blir stort engagemang med att organisera flertal små hem med kök som det centrala rummet. En flicka tog ett kortspel och gick sedan runt till oss alla och delade ut varsitt kort och inbjöd till väckelsmöte på kvällen: "Gud välsigne dig att ta emot Kristus!" Några körde småbilar som de av LEGO byggde garage till, och ännu några satt djupt försjunkna i bilderböcker ... Så hände det!

Det strilande envisa regnet övergick i ett skyfall med åsksmällar som dånade våldsamt. Att då se barnens reaktion var en upplevelse. Ingen gav uttryck för rädsla eller så, nej då, men aktivitet av sällan skådat slag. Alla samtidigt börjar genom leken agera som man gör hemma när regnet kommer och hotar bostaden. Saker bars snabbt upp på möbler, allt verkade vara ett kaos men var det inte. Alla ropade till varandra för att överrösta åsksmällarna: -Upp med lådorna! -Hjälp mig lyfta möblerna! -Vi flyttar till grannen! - Ta barnen till grannen! -Gå inte nära kablarna! Allt var en lekens djupaste allvar, och avtog efter en stund då regnet minskade något.

Då blev det dags för mellanmål och vi kunde samtala om det som skett. Många ville berätta om hur man gör när regnet kommer, som det mest självklara i världen. Man ställer hinkar där det regnar in, man bär upp möblerna på varandra, man rensar bort löv som kan ge stopp och översvämning, man samlar allt vatten man kan för att ha när det inte finns vatten! Helt plötsligt syntes min pedagogiska tanke med vattnets kretslopp så långt borta, vattnet var ju inte bara en tillgång, utan också en fiende, en påtaglig sådan som man från barnsben måste lära sig att inte bara respektera, utan också bemästra. Petronella från Plaskeby hade kul ända fram till jul ... för mina förskolebarn handlade det idag om att i ett kort uppehåll skynda hem i leran och vattnet innan nästa skyfall, och hemma ja, hur såg det ut där måntro?(KV 2013)

Nu ljusnar min dag och jag ska om en stund möta grannar och vänner och få mig berättat hur regnet påverkat dem.

I kohagen utanför min dörr vaknas det också nu ...

Karin Vidén