torsdag 12 september 2019

En flaska vatten i värmen

En flaska vatten i värmen


Eftermiddagens promenad med spontanbesök drog fram ända till klockan sex. Värmen var olidlig, men vetskapen om att solen inom bara en timme skulle försvinna bakom bergen gav ändå mod att ge sig ut även idag. Äldsta dottern Veronica och jag gav oss iväg. Överallt satt grupper av människor i skuggan för att invänta kvällen och förhoppningsvis bättre luft. Vid ”playen”, det stora grönområdet, samlades nu barn och ungdomar för att träna och spela baseball, och som vanligt överallt dessa hundar som nu vaknade till efter en dåsig eftermiddag.
Veronica och Andréa
Vi ställde färden till Andréa för att se hur hennes hälsa efter det tidigare kejsarsnittet fortsatt. Hon satt ute på sin lilla terrass och blev så glad att vi kom. Vi kom att samtala om de två yngsta barnen som nu båda går i skolan; den yngsta bara fem år går hemifrån själv varje morgon och kommer hem klockan fyra på eftermiddagen.
Andréa uttrycker tacksamhet för att barnen numera får mat i skolan, men ser också mycket korruption i skolsystemet.
-De säger att det ska vara gratis för oss att ha barnen i skolan, men oj vad mycket vi måste köpa för att barnen ska få komma in i skolan. Inte ens vatten att dricka får de i skolan. De måste gå ut på rasterna och leka i 33-34 graders värme, och alla måste ha sin köpta flaska med rent dricksvatten med sig … eller köpa en plastpåse vatten för fem peso av försäljare utanför skolgrinden.
Andréa fortsätter berätta om hur skoluniformen de köpt också måste ha skolans sigill påsytt på både tröja och byxor eller kjol, beroende plagg eleven väljer. Likadant för de speciella idrottskläder alla elever måste ha. Detta är också det en extra kostnad då de måste åka till en annan plats utanför Palavé där dessa märken finns att köpa.
Dessutom måste varje elev ha en egen påse i skolan med tvål, handduk, tandborste, tandkräm, klor, toalettpapper … -Klor? avbröt jag frågande. -Ja för att toaletterna ska städas med det, suckade Andréa. Staten står inte ens för skolans rengöringsmedel.

-Men läromedlen ska ju alla skolor få nu, det har ju utlovats sedan en del år tillbaka, fortsatte jag för att kanske hitta något positivt i det hela. -Nej, log Andréa, inte det heller finns. Alla köper sina skrivböcker, det är de läromedel mina barn har. Skolböcker i olika ämnen är mycket dyra och ingen jag känner har råd med dem.
Skuggorna blir allt längre och vi måste bege oss hemåt. Tankar av frustration över en överhet som inte ens ser till att barnen får rent vatten att dricka under skoldagen dröjer sig kvar. Och därhemma slår jag på nyheterna och ser hur kandidaterna inför nästa års presidentval lovar guld och gröna skogar … jag tror inte på dem ...

Karin Vidén