Missionsrapport i text och foto av Emma Boman
|
| Emmas kamera väckte intresse (foto Jakob Hafsahl). |
Församlingen är som ett bultande hjärta där i Palavé. Nästan alla som kommer på möte har något att dela med sig av eller har en sång de vill sjunga, på antingen spanska, kreol eller franska.
Tänk dig att komma från Sverige, vårt kalla land långt uppe i norr, med oändliga barrskogar, ganska stressade och i allmänt sett reserverade människor som strävar efter en karriär, rikedom och demokratisk frihet, till att komma till en ö i Karibien. Det är runt 30°C varmt vintertid, kolibrier flyger runt vajande palmer och trafiken är rent ut sagt kaotisk. Människorna är utåtriktade och skillnaden mellan rik och fattig är stor.
Jag, tillsammans med Jakob Hafsahl, fick möjligheten att i tre veckors tid besöka Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken.
Som uppvuxen i församlingen har jag i princip alltid fått höra om arbetet i ”Santo”, som vi brukar kalla det. Jag älskade när vi hade missionsmöten, och det bästa var när de visade bilder i projektorn. Tänk att få besöka platserna de hela tiden pratade om; Palavé, Las Palmas, La Cañada och Guajimía. Tänk att få träffa alla människor där borta; pelarna i församlingsarbetet, som Clotilde, Esther och Doris, för att nämna några.
Efter en lång resa över Atlanten, kom vi äntligen fram till en liten flygplats i norra delen av landet. Vi stod i långa köer till visumkontroll och passkontroll, och när vi till slut hade hämtat våra väskor eskorterades vi ut till våra väntande vänner. Nu återstod endast fyra timmars bilresa på vägar över bergskedjor och genom ris- och bananodlingar, till en liten by utanför huvudstaden Santo Domingo.
Församlingen äger en tomt i Batey Palavé, där syskonen har byggt upp möteslokal, matsal till frukostserveringen, klassrum, som också används till läkarmottagning, och även bostäder till missionärerna.
 |
| Några av barnen i Palavé. |
 |
| I brist på bord kan man måla mot en vägg. |
Varje vecka är det flera olika möten och samlingar i Palavé och Las Palmas. Barnmöten, bönemöten, bibelstudier och väckelsemöten, och även broderikurser. Sedan har också en grupp ungdomar börjat samlas tillsammans med Berno Vidén för att studera och lära sig mer om Bibeln.
Första dagen vi var där skulle vi ha barnmöte hemma hos en kvinna som heter Soila. Soila bor med sina tre barn i ett hus som församlingen byggde åt henne för några år sedan. Hon kommer från en haitisk familj och har länge arbetat tillsammans med oss, bland annat med frukostserveringen.
En presenning rullades ut på bakgården och glada barn sprang kors och tvärs och lekte lekar och sjöng innan mötet började. Ilennia Vidén berättade för dem om när Jesus döptes, med hjälp av en enkel barnbibel och en flanellograf. De bad och sjöng flera sånger innan de slutade, och de fick skuttande gå hem med ett litet paket kakor i handen.
Missionen har alltid fokuserat mycket på just barnen. De flesta lever i en svår tillvaro i slummen, där droger och liknande är väldigt lättillgängligt. Barnen växer fort upp och blir egna individer, men om ett litet frö har blivit sått i deras hjärtan kan de förhoppningsvis bära med sig det och låta det växa inom dem, så att de kan lära känna Jesus.
Under den första tiden blev vi starkt medvetna om den stora nöden hos människor och de många problem de måste leva med. På väg hem från barnmötet hos Soila fick vi hälsa på en haitisk flicka på nio år. Hon var ungefär en meter lång på grund av att hennes ben började växa snett när hon var liten. Med tiden blev det värre och hon fick till slut svårt att gå. Flickan kunde endast det haitiska språket kreol och just då hade hon inte möjlighet att gå i skolan.
Någon dag senare fick vi veta att en grannfamilj hade mist sin far, som länge varit sjuk och legat på sjukhus. Vi gick med och hälsade på dem under kvällen och folk från hela byn var där för att delta i familjens sorg. Änkan bad oss att sjunga något där vi satt, i ett rum iordningställt för kistan som skulle hem dagen därpå. Vi sjöng några sånger och bad tillsammans en stund innan vi kramade om henne och gick ut.
Vi var även i La Cañada och Guajimía, som ligger i Las Palmas. Det är ett slumområde där Ilennias mormor Clothilde bor. De berättade för mig vilken Guds tjänarinna hon är, och i hennes lilla kök har det hållits många, många möten. Husen i de här områdena är byggda på stupande sluttningar, på och över varandra i ett organiserat kaos, och jag, som är en vanlig svensk, har aldrig sett något liknande!
En dag i veckan var vi där och hade barnmöte och broderikurs utanför Clothildes knallorangea hus, på en liten cementplatta.
 |
| Vy över La Cañada och Guajimía. |
Församlingen är som ett bultande hjärta där i Palavé. Nästan alla som kommer på möte har något att dela med sig av eller har en sång de vill sjunga, på antingen spanska, kreol eller franska. Det är inte många som kan hålla rätt ton och rätt dur när de sjunger, men de sjunger inte för att de vill visa upp sig själva, utan de sjunger för att de vill lovprisa Herren av hela sitt hjärta. Då tror jag himlen jublar av glädje! Även om det var svårt för mig att hänga med i de spanska sångerna när ingen sjunger rätt melodi! De är fattiga, men de har ändå allt de behöver – Jesus.
Det finns säkert många fler saker jag skulle kunna berätta om, men jag ska inte fortsätta.
Jag vill ändå säga att jag är otroligt tacksam över att jag fick besöka missionsarbetet i ”Santo”, det betydde mycket för mig personligen och det har gett mig många nya perspektiv. Jag kommer aldrig glömma den här tiden och jag hoppas på att få återvända snart igen!
Jesus kommer snart! Låt oss öppna våra ögon för nöden omkring oss och låt oss gå ut med evangelium! Låt oss få bli ljus i denna mörka tid och visa människor vägen hem till vår Herre.
– Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom – inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron (Fil 3:8-9).