fredag 19 december 2014

”Tack för att ni hjälper oss att gå i skola!”

Som alltid då vi reser till Haiti och besöker Baptiste och Mont-Leon är det med stor gripenhet man återvänder, inspirerad till nya satsningar. Likaså den här gången.

Vi var några missionärer från Comunidad Maranata som for upp till de avlägsna bergsbygderna för att besöka skolan i Mont-Leon där cirka 600 barn ges möjlighet att gå i skola tack vare alla gåvogivare. Skolan har 15 lärare som alla betalas av missionen under förutsättning att eleverna får studera gratis.
Den här gången kom vi precis då många av eleverna hade examensprov. Det var terminens sista dag innan jullovet. Vi har lärt känna flera av eleverna som alltid blir så glada när missionärerna kommer på besök. Flera av barnen uttrycker spontant: ”Tack för att ni hjälper oss att gå i skola”. För dem finns det inget annat alternativ att tillgå i denna fattiga del av världen som Haiti utgör.

Några av barnen i Mont-Leon.
Skolan i Mont-Leon har under alla år fungerat på en lånad tomt och under mycket enkla förhållanden. Väggar och tak består av upphängda presenningar och plåt. Golv finns inte. Alltsedan 2010 när vi första gången besökte platsen har man strävat efter att bygga en ny skola på egen tomt men resurser har saknats.

Nu, vid årsskiftet 2014/15, står skolan inför ytterligare en svår prövning. Senast den 4 januari 2015 måste tomten tömmas och skolan flyttas på grund av att markägaren ska påbörja en byggnation där. Skolan hänvisas istället till en näraliggande tomt.

Hjälp 600 haitiska barn att få en ny skola

Vi vill väldigt gärna hjälpa alla dessa barn att även fortsättningsvis kunna gå i skola. Med förhållandevis små medel kan vi se till att bygga en ny skola till dem på den nya tomten. Som en första lösning behöver toaletter, lärarrum och en skolexpedition byggas samt att 12 tillfälliga skolsalar behöver sättas upp med pålar, plåttak och någon form av väggar till de 600 eleverna.

Planering vid nya tomten för skolan i Mont-Leon.
Denna första etapp beräknas kosta cirka 50.000 svenska kronor och kan stå färdigt inom en månad. Om vi hjälper barnen i Mont-Leon med att snabbt iordningställa lokalerna kan skolan vara igång redan i slutet av januari månad och läsåret fortsätta utan avbrott.

Ett oroligt Haiti

Haitis dryga 200 år som självständig republik har ständigt präglats av oro och instabilitet. Landets siste diktator, Jean Claude Duvalier, mer känd som Baby Doc, avsattes för 28 år sedan. 1991 blev Jean Bertrand Aristide den förste demokratiskt valde presidenten någonsin, bara för att störtas genom en statskupp några månader senare. Aristide fick dock stöd att återfå makten vid några fler tillfällen men 2004 tvingades han i landsflykt och han kom tillbaka till Haiti för bara ett par år sedan.
2011 fick Haiti efter flera omtumlande valomgångar med valfusk en ny regering med president Michel Martelly i spetsen. Utan majoritet har han sedan dess försökt att genomföra politiska förändringar. Nu i dagarna tvingades landets premiärminister Laurent Lamothe att avgå och kraven på att också Michel Martelly ska avgå är stort. Huvudstaden Port-au-Prince har senaste tiden drabbats av våldsamma protester där stora skaror av haitier uttrycker sitt missnöje mot frånvaron av demokratiska val. I botten sägs det vara en konflikt mellan regering och oppositionella om tidpunkten för nästa val samt en misstro som misstänker att Martelly siktar mot envälde och att tillskansa sig diktatorisk kontroll över statskassan.

Problem vid gränsen

Då vi i onsdags skulle resa tillbaka till Dominikanska republiken var gränsen stängd. En stor skara mest unga män hade samlats utanför en militäranläggning där högljudda diskussioner pågick. Vi vände och åkte tillbaka till en av FN-baserna som finns ett par kilometer in i landet där vi fick försäkringar om att det just nu inte skulle vara någon större fara att resa i området, att protesterna vid gränsen förmodligen skulle gå över. Väl tillbaka vid den stängda gränsen hade både folkskaran och antalet polis och militär hunnit växa.

En tulltjänsteman som vi kände sedan tidigare fick syn på oss. Han kom fram och sa att vi måste vara försiktiga men att han skulle hjälpa oss förbi oroligheterna. Han hoppade in i bilen och guidade oss fram på en knappt framkomlig bakväg. - Fortare, sa han gång på gång, samtidigt som han oroligt tittade bort mot protesterna. Väl framme vid gränsen sa han åt oss att åka över utan stämplar och andra dokument som vanligtvis är nödvändiga. På andra sidan gränsen fick vi förklara för den dominikanska tullen som verkade vara väl insatta i problemet.

På det sättet kan man med korta ord beskriva den politiska oron i Haiti. Stabilitet saknas. Ena stunden märks ingenting av oro på ytan. Nästa stund kan det vara farligt att röra sig ute.

Baptiste

När man rör sig i Baptiste uppe bland de många vänner vi fått i bergsbygden känns oroligheterna långt borta. Det är som att tiden står stilla i det lilla samhället. Tillgång till internet och annan modern kommunikation är obefintlig och man lever efter solen. Då det blir mörkt på kvällen så är det mörkt överallt. Dagen är slut. Man sover. Tidigt på morgonen, vid fem, börjar livet igen. Man lever tillsammans med naturen och är beroende av naturen.
Claudine.

I Baptiste finns också de enskilda människorna vi möter. Flera av dem har vi rapporterat om tidigare, som Claudine, den poliosjuke pojken som nu hunnit fylla 12 år. Han sitter dagarna i ända på en stol från IKEA som vi köpte åt honom för ett par år sedan. Den har hunnit bli sliten och även för liten så vi får ta med en ny och större vid nästa besök. Då vi träffades den här gången blev han så otroligt glad och vi sjöng sånger tillsammans. Mamman förklarade hur Claudine börjat få svåra kramper och att de med hjälp av läkare försöker hitta lösningar. Fortsätt att bedja för Claudine.

Fifas och Marcelos fyra yngsta barn
framför sitt  hus i Baptiste.
Den här gången så kunde vi också hjälpa två föräldralösa syskon med skolgång. De har fått sitt hem hos en familj i Baptiste som öppnat sina dörrar för dem. Barnens föräldrar omkom i jordbävningen i Port-au-Prince för snart fem år sedan.

Fifa och Marcelo Revolus bor tillsammans med barnen på sin gård några kilometer utanför samhället och har där iordningställt ett rum som tjänar som missionsärsbostad de gånger vi kommer på besök. Marcelo fungerar också som guide och tolk åt oss när vi är där.

Arbetet i Baptiste och Mont-Leon är angeläget. Fortsätt att bedja för och stödja missionen i Haiti.

Fridshälsningar i juletid 2014


Artikelförfattaren vid skolan i Mont-Leon.
Berno Vidén